Imorgon ska jag till studievägledaren och prata om vad framtiden har i sin hand. Vad ska jag bli och vad är jag intresserad av? Det är mycket som brinner i min själ. Familjerådgivare? Mentor -person utvecklare? Socialsekreterare? Jag känner mig som ett brinnande eldklot som är förbannad på system som existerar idag men samtidigt undrar man…vad kan jag göra åt det? Är det politik jag borde ägna mig åt? Om mindre än ett år ska jag veta exakt vad jag ska ha för inriktining. Tiden flyger iväg…

Idag började vi delkursen Metod. Det låter nog värre än vad det är. Vi gick igenom lagom flummiga saker som ”Vad är en sanning” ”Vad är kunskap” ”Konflikt och konsensus”. I klassrummet kände jag ett sug att få göra ett arbete, inte så som jag gjort det förr utan på riktigt. Ett arbete där jag tänkt på allt, ett perfekt projekt. Jag skulle vilja se livet som att vi utvecklas konstant och kommer in i gråzoner ibland för att sedan fortsätta utvecklas. Det jag anser vara sanningen idag kommer inte vara desamma om tjugo år. Den harmonin jag strävar efter kommer aldrig ske och det med en positiv bemärkelse, att vara nöjd låter underbart men är det verkligen det? 

Människan är aktiv, hon utför handling. Jag kan bara skylla mig själv men jag känner inte att jag är så aktiv som jag skulle vilja vara. Här sitter jag som student och suger åt mig all fakta och information jag kan få, men vad gör jag med den? I tretton år har jag sugit åt mig men även spottat ut fakta och framför allt kritiserat det många lever efter, dvs skolan. Vad gör jag med det jag får in? Längtan efter att nå arbetslivet är stort, inte för pengar, inte för egot inom mig utanför att få utlopp för allt jag tagit in som jag längtar efter att få ut. Min blogg är ett supstitut för mitt framtida jobb.