Hej igen!
Nu var det ett tag sedan jag skrev och det får jag be om ursäkta för, jag hade ju inte så mycket erfarenhet då. Nedan kommer lite tankar och erfarenheter jag stött på under tiden som gått.
Hur började min utbildning?
Min utbildningsväg började med att jag skulle bli lågstadielärarinna. Jag började hösten 2007 att läsa på lärarutbildningen, första kursen hette “barn och ungdomar i samhället” 15hp. Redan efter dessa 10 veckorna så kände jag att läraryrket inte var något för mig, jag kände redan då att jag var mer intresserad av hur människor fungerar och beter sig. November och December 2007, var jag i en kris men jag tog mig tiden att fundera på vad är det egentligen jag vill. Nu när jag hade testat att läsa på universitetet så var det ju inte så svårt som jag först trodde. Ett frö började växa inom mig och tanken slog mig om och om igen, kanske kan jag verkligen bli det jag vill, kanske är jag smart nog att bli beteendevetare.
Januari 2008 började jag läsa sociologi 30hp. Kursen var inspirerande och jag kände mig fri. Jag har inte valt ett program där jag kompromissar med vilka kurser jag ska läsa utan jag har valt alla kurser själv. Jag kände att denna vägen gör att jag inte låser mig fast vid ett bestämt yrke. Min kris var som bortblåst och jag kände att världen stod vid mina fötter. Hela mitt självförtroende höjdes upp i skyn, jag fick till och med vg på vissa tentor. Lilla jag som inte trodde jag skulle klara av universitetskraven.
Månaderna flög iväg och mina versioner om framtiden växte sig stora. Hösten 2008 kunde jag efter sociologi A kursen hoppa på en B nivå i socialpsykologi, det är en inriktning inom sociologin. Jag fick mitt första vg i en hel kurs i metod dessutom 
. Jag och två andra tjejer skrev en B-uppsats och allt flöt på bra.
Nu är det år 2009 och det är vårtermin, jag är inne Psykologi A kursen. Psykologi är verkligen ett intressant ämne, det kan man ha användning av i hela samhället. Jag var dock lite skeptiskt till Psykologi efter jag läst socialpsykologi med sociologi som bas. Det är två skilda ting, men psykologi är mycket konkretare hittills, man går igenom olika delar i hjärnan, hur medvetandet, inlärning, motivation och språket fungerar. Det är oerhört intressant och man kan sätta binda samman dem kurser jag tidigare läst och se ett sammanband som är väldigt spännande.
När jag började läsa fristående kurser så kändes det rätt ensamt och man hamnade ibland på kurser där 90% av klassen gick ett program. Men ganska så fort så inser man att även om man läser program så kan det vara rätt ensamt, det är ju egentligen också fristående kurser (nästan alla), men genom att läsa ett program så är man garanterad en plats på alla kurser som ingår.
Vart vill jag då hamna, vad vill jag jobba med?
Jag tycker det är så himla spännande med beteendevetar ämnena så för mig kvittar det lite om vart jag hamnar, bara jag får syssla med människor, eller hur människor tänker. Jag kan tänka mig att jobba inom socialtjänsten, politiskt inom kommun, med reklam, Ikea (har beteendevetare), rekryterare, arbetsförmedlingen som coach, med ungdomar som hamnat fel, i skolan, ja det finns en hel del jag kan tänka mig. Det främsta skälet till varför jag inte är bestämd att just “det” ska jag bli är för att arbetsmarknaden inte är så stabil och har inte många jobb att erbjuda utan jag ser det som en utmaning att överhuvudtaget komma på en intervju när jag är klar. Jag tycker dessutom det är mycket mer spännande att inte veta vart jag kommer hamna utan det får tiden visa.
Mina planer för framtiden är att läsa antingen socialt arbete eller pedagogik till hösten 2009 för att sedan läsa min sista kurs, C-uppsats våren 2010. Det är svårt att välja kurser när man är intresserad av så mycket. Jag kan tänka mig att läsa inrikes politik, media, design, arbetsrätt, vilket jag kanske gör om jag inte får jobb efter våren 2010
Jag ska vara mer aktiv på denna sidan hädanefter.
Hör gärna av dig om det är något du undrar!
Mvh
Julia
Senaste kommentarer